fru Wanqvist

Gahh har mer on än vanligt i ryggen, både igår och idag

MÅSTE börja stärka den på nåt sätt!

Och inte blir det väl inte mycket bättre heller att jag sitter på den här allt annat än ergonominska lilla pallen..

Men vilken bra App jag hittat! Den har säkert funnit i flera år men nu har JAG upptäckt den  Jag åker sällan buss utan ungarna och tåg ännu mer sällan och köper därmed ofta dyra dyra engångsbiljetter men nu har jag hittat en jättebra App som gör biljetter som går igenom kontrollerna, ser precis ut som 'de ska'!

Jätteolagligt jag vet! och när jag börjar jobba sen i vinter ska jag köpa kort, jag lovar! ;)

Nä ut på en snabb kissvända med Penny! Ajöken!

<3 

Hehe man får passa på medan de sover har jag märkt!

Kakan sover i vagnen sen promenaden så jag passar som sagt på att sitta här ett tag

Gick och funderade förut, på vem man kan lita, vem som är vem, vem som är vän och inte. Efter soppan som var har det sannerligen visat sig vem som är vem. Fått respekt för många men också tappat den för de som i visa fall jag tillochmed såg som familj..

Inte många som egentligen vet HELA historien och alla dess detaljer men de sanna vännerna har stannat iaf, fast de säkert såg mig som totalt dum i huvudet som stannade hos Patrik 'iaf'.

(Ni tänkte det säkert men som sagt ni var så pass vuxna att ni kunde hålla det för er själva, tills jag var redo att höra ev åsikter ;) )

Ni valde inga 'sidor' ni fanns där för mig utan att döma, varken mig eller Patrik. Vissa inte..

Kommer aldrig glömma ett samtal som egentligen inte var menat för mina öron men där i bakgrunden kunde jag höra hur du C försökte tala en förvirrad och ledsen Patrik tillrätta. Du visste knappt vem jag var men det kändes så bra att höra hur du försökte, hur du engagerade dig.

Andra gjorde tvärtom.. bjöd hem Henne till sig, gjorde sig vän med henne och värst av allt sa aldrig något till mig (ja eller efter ca 3 månader av svek. Tack för den, 'vän')

Jag gick i månader och var den enda som inte visste vad som pågick bakom min rygg. Patriks svek gjorde ont men ondare gjorde nog att många hade mage att hålla det hemligt för mig. 

Alla andra visste utom jag..

Har iofs hört i efterhand att många tog avstånd för det Patrik höll på med men det hade känts så mycket bättre om ni funnits där, då! Sagt något!

Det gör fortfarande ont så ont. Får dippar och fall, det kommer aldrig försvinna. Det yttersta sveket kommer man nog aldrig över, fullt ut.

Men livet går vidare och på nåt sätt har vi fått ett tiofalt bättre liv än innan, det är rätt konstigt. Patrik har blivit en helt annan man, jag har fått Patrik 2.0 nu, på riktigt, inget bullshit för att försöka 'övertyga' någon! Hjälper till och finns där för mig och familjen på ett sätt han ALDRIG någonsin funnit där förut. Rätt mäktigt.

Ja alla gör sina val, jag valde att fortsätta trots allt som hände. En del kan ta det, vissa inte men som sagt det visar på vem som är vem - är du min sanna vän eller inte? Bara jag vet. Och jag är som elefant, jag glömmer aldrig ;)

<3

Vilka glapp det blir..!

Har så mycket annat som tar tiden, hinner aldrig blogga längre.

Borde väl egentligen ändra huvudbilden också. Egentligen.

Vad jag verkligen skulle vilja är att sitta en hel dag och plocka ut bilder till fotoalbumen.

Nu när Stella och Penny kommit till oss, Dante börjar bli stor, Tindra och Damerna lämnat oss så inser jag hur lite papperskort vi har, på allihopa!

Så ett album för var och en är på g. Men det är det där med tiden, som aldrig verkar finnas eller räcka till för allt.. :/

Skulle vilja börja träna också. Gick ner en hel massa och kände mig rätt nöjd där mitt i kaoset i vintras/våras men sen dess har kilona börjat smyga sig på igen

Ryggen är inte vad den varit heller. Har massor ont i korsryggen och skulle som sagt vilja träna bara för att stärka den och slippa ha ont.

men Tiden..

Stella börjar på dagis i januari och KANSKE hinner man då?

Är verkligen inget träningsfreak - har vartit på gym EN endag ång i hela mitt liv ;) men nånstans och nångång ska man väl börja?

Lite springa/gå på löpband och så nåt som stärker ryggen..?

Ja den som lever får se.

<3

Det var inte igår..! :D

Bor i Handen och livet kunde inte vara bättre - förutom:

Vad ont det gör nu på sommaren när man inte har tillgång till tomt som man brukar och är van vid.

Möjligheten att kliva rakt ut i solen i bara mässingen, sitta på en solvarmtrappa, låta kidsen kuta rakt ut på gräsmattan, hoppa studsmatta och gunga innan de ens hunnit få i sig frukost ;)

Åh som jag saknar de dagarna.
Människoplågeri att inte ha den friheten längre (

Patrik och Dante befinner sig i Dalarna just nu och vi får fina bilder av dem ute på tomten där.Det gör så ont - vill också ju vara där, i solen, på gräsmattan..! 

Så till nästa sommar är det vi som hyr nåt litet hus nånstans där alla kan springa fritt med tårna djup ner i marken. Jag går under annars, jag som är så van vid stillhet, fågekvitter och varm gräsmatta under fötterna.

Ja nästa sommar...

<3